Nej! Är förstås det korta svaret, men låt oss tänka lite längre om det.
Tidigare i veckan länkade jag till den här artikeln på Kyrkans Tidning. Låt oss titta på ett utdrag ur den.
På kyrkorådets senaste sammanträde i Vellinge-Månstorps församling, Lunds stift, riktade Sverigedemokraterna, som har två mandat, kritik mot en predikan som församlingens kyrkoherde höll i början av året. Kyrkoherden har även fått kritiken i skrift undertecknat med en ledamots namn å partiets vägnar.
I skrivelsen står det att Sverigedemokraterna blivit kontaktade av en person som varit på en gudstjänst där innehållet i predikan “till större del handlat om politik.”
– För mig var det en ganska vanlig predikan. Jag försöker alltid sätta in bibeltexterna i vår kontext med exempel som man förstår och kan relatera till. Men jag utgår från bibeltexten, jag väljer ju inte lösryckt någonting som har hänt bara för att kunna lyfta det i predikan, säger kyrkoherde Iva-Katharina Kummer.
“Att komma till kyrkan och bli definierad som rasist är direkt osmakligt och lågt samt emot allt vad Svenska kyrkans budskap ska handla om”, står det i skrivelsen.
Iva-Katharina Kummer säger att predikan inte varit partipolitisk och att hon aldrig nämnt ett specifikt parti i någon predikan:
– Men vi lever i ett sammanhang och så fort vi säger något om det så kan det uppfattas som politiskt.
Vill att politiska åsikter i predikan upphör
Sverigedemokraterna avslutar sin skrivelse: ”Vi förutsätter att politiska predikningar där predikantens personliga politiska åsikter först fram upphör då det inte hör hemma i en predikan om kristendom”.Det här reagerar Iva-Katharina Kummer starkt på.
– Jag har varit präst i 24 år och aldrig varit med om något liknande, säger hon.
– Det blir väldigt märkligt när man som representant för ett parti vill diskutera en predikan som man inte har hört och där man har krav på framtida predikningar. Som kyrkorådsledamot är man också representant för arbetsgivaren. Det här hör inte hemma på ett kyrkorådssammanträde och det blev väldigt olustigt.
Kyrkans Tidning
Jag ska väl säga att jag vet inte vad predikan handlade om, eller exakt vad kyrkoherden sa eller inte sa. Men det är nästan irrelevant.
Utan att citera något ur Kyrkoordningen kan jag med säkerhet säga att kyrkorådet har inget att göra med vad en präst predikar om.
Det är klart att om det över tid handlar om predikningar som på något sätt skapar ett förtroendeproblem så får man ta upp det, men jag har svårt att se att det skulle ske, för den gränsdragningen lär präster känna till.
Och om prästen – och kyrkan för den delen – i någon fråga står för något som något parti inte tycker är rätt, då må det vara så. Prästen ska inte predika utifrån något partis ståndpunkt utan utifrån vår kristna tro.
Jag kan själv tycka att en del som vissa partier tycker går emot vår kristna tro, men det är min ståndpunkt.
Notera också att kyrkoherden i texten ovan menar att den som kritiserar henne inte har hört hennes predikan. Än mer märkligt då, kan jag tycka, att ha så starka åsikter om det.
Sverigedemokraterna skriver alltså: ”Att komma till kyrkan och bli definierad som rasist är direkt osmakligt”. Det förstår jag fullt och helt. Jag skulle inte heller vilja bli definierad som rasist. Men är det faktiskt det som kyrkoherden gjorde? Jag vet inte, för jag var inte där och lyssnade på predikan.
Hur som helst, det är osmakligt för enskilda förtroendevalda att gå in i kyrkoherdens uppdrag och peka på detaljer. Och det är bra att kyrkorådet stod upp för det. Ett till utdrag ur artikeln i Kyrkans Tidning:
I protokollet skriver kyrkorådet att predikans innehåll inte är ett ämne för kyrkorådet och att kyrkorådet varken kan eller får begränsa prästens yttrandefrihet.
Kyrkans Tidning
Vi som förtroendevalda måste vara klara över var gränsen går mellan vad vi bestämmer över och vad t.ex. kyrkoherden bestämmer över. Gränsen är inte alltid helt tydlig, och då måste vi diskutera och komma överens.
I det här fallet tycker jag dock att gränsen är väldigt tydlig.